talesfrommybelly

Hej alla! Mycket har hänt sedan jag uppdaterade här sist. Jag kan berätta att jag nu väger 86,5 kg. Vilket ger en viktnedgång på totalt 40,9 kg än så länge. Och jag har unnat mig grejerna jag sa att jag skulle unna mig. Allt förutom naglar i gelé, det kan jag ju inte på grund av mitt arbete. Men jag har tatuerat in evighetssymbolen, på handen. Jag har köpt converseskor. Jag har unnat mig en ny dator. Och dessutom har jag köpt lite nya kläder. Bland annat nya t-shirts, där jag gått från XXL till M. Och shorts inför sommaren (om vi nu får någon sommar...) har jag också köpt. Ett par i storlek 42 från H&M (dock med resår i midjan). Men idag hände det största än så länge: jag kunde köpa ett par JEANS från H&M's tjejavdelning!!! Alltså inte nån tjockisavdelning, utan den vanliga damavdelningen! Det är så fruktansvärt stort för mig. Jag har aldrig köpt ett par jeans där innan, eftersom de har pygméstorlekar. Men nu kunde jag det! Åh vad glad jag är! Dessutom kunde jag köpa en riktig BH för en gångs skull. Jag har fått använda sportBH:ar i några år eftersom jag inte hittat nån BH som passar runt om. För tydligen är det så att man inte kan vara tjock och ha små bröst samtidigt. Det finns BH:ar för tjockisar, men de startar från C-kupa och uppåt. Jag har B-kupa, vilket betyder att jag får köpa på vanlig underklädesavdelning, och där är oftast det högsta runt om 80 eller 85. Nu kan jag känna mig som en tjej igen! ^_^

Missade tydligen att uppdatera bloggen om vikten förra veckan. Jag gick ner 2,0 kg förra veckan. Och så denna veckan...

Totalt denna veckan: -1,7 kg
Totalt sedan flytstart: -34,5 kg
Totalt sedan OP: -24,5 kg

Förra veckan var jag med mamma när hon skulle köpa lite kläder. Och...NU KAN JAG ÄNTLIGEN FÅ PÅ MIG ETT PAR BYXOR FRÅN EN "VANLIG" AVDELNING!!! Det är stort för mig. Jag kan inte ens minnas när jag sist kunde köpa ett par jeans från en vanlig avdelning. Jag har fått köpa alla mina kläder på "tjockisavdelningarna". Men nu! ^_^

There you have it! -30 kg, och det syns ju verkligen nu. Det skumma är att jag fortfarande ser samma människa när jag kollar i spegeln. Jag ser inte skillnaden själv. Nu när jag kollar på bilderna ser jag ju självklart det, men jag ser inte det i spegeln. Det är lite lustigt. Men jag är faktiskt stolt över mig själv, för 4 månader sedan trodde jag inte ens detta var möjligt!

Totalt denna veckan: -2,4 kg
Totalt sedan flytstart: -30,4 kg
Totalt sedan OP: -20,8 kg

Yes, jag är så himla glad! ^^ Idag ställde jag mig på vågen, och den visade 97,3 kg. Vilket betyder att jag nu gått ner 30,4 kg och har därmed nått ett till delmål! Om jag inte minns helt fel så skulle jag unna mig ett par nya Converse efter 30 kg, och det ska jag minsann göra också! Dock får det vänta till den 25e, för fy vad det ekar på kontot just nu. Men den 25e ska jag unna mig ett par nya Converse, för det är jag fan värd!

Ja, det går bra nu. På måndag åker jag till kärleken. Och idag nådde jag ett viktigt mål. Jag är på tvåsiffrigt nu. Det känns helt sjukt. Jag har inte varit där sedan jag var 15 år gammal. Det är så sjukt, jag kan knappt fatta det själv. Jag ser ju inte ens skillnaden, även om jag gått ner typ 28 kilo. Men nog märkte jag skillnaden på mina arbetskläder. Jag jobbade inatt, och har inte använt de kläderna sedan 17 december. Då var jag tvungen att ha byxorna under magen. Nu var jag tvungen att dra upp dem till midjan, och jag fick ha ett snöre runt om dem så att jag inte skulle tappa dem. Nästan 30 kilo borde man väl märka egentligen. Och ärligt är det inte många som säger att de ser på mig att jag gått ner i vikt, och det suger ganska hårt. Jag har kämpat hårt för dessa kilona. 30 kilo skojar man inte bort, det är mycket för tusan. Men tydligen finns det en del människor i min närhet som fortfarande tycker att jag fuskar genom att ha gjort en GBP-operation. Ni är dumma i huvudet och vet inte vad fan ni pratar om. Men fortsätt ni vara dumma i huvudet medans jag kämpar med att gå ner i vikt. Ni är säkert bara avundsjuka ändå. Det är så jävla patetiskt egentligen. Ni som känner mig borde veta hur mycket jag kämpat med att gå ner i vikt innan. Ni borde för fan vara glada för min skull istället för att sitta och vara trångsynta.

Ursäkta tystnaden i bloggen. Jag är alldeles för upptagen med att vara kär. ^^
Sen finns det inte så mycket att skriva om längre. Efter ett tag som GBP-opererad så börjar livet rulla på som vanligt igen, vilket betyder att blogginläggen hade blivit väldigt tråkiga. Jag kan berätta att jag i alla fall börjar träna på gym nu. Det är så skönt. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag längtar till gymmet när jag inte är där... Jag börjar med 3 dagar i veckan, men lär nog snart bli mer än så.

De senaste tre veckorna har det inte hänt speciellt mycket på vågen. Jag gick till och med UPP ett kilo. Vissa har teorier om att jag åt "godare" när jag var uppe hos kärleken. Men nej, vi åt inte "godare" då. Jag åt precis som jag brukar äta hemma. Det har väl bara stannat upp lite. Kroppen behövde väl en paus. Men efter en vecka på gymmet har vågen nu börjat visa lite resultat igen!

Totalt denna vecka: -2,0 kg
Totalt sedan flytstart: -26,4 kg
Totalt sedan OP: -16,4 kg

Totalt denna vecka: -3,0 kg
Totalt sedan flytstart: -22,2 kg
Totalt sedan OP: -12,6 kg

Det går bra nu! ^_^

Jag orkar inte vara hemlig med min vikt längre. Det är ju inte direkt nån hemlighet att jag är tjock, så varför hålla vikten hemlig. På informationsmötet vägde jag 127,4 kg. Ja, jag skäms. Nej, jag förstår inte hur jag kunde låta det gå så långt. Men det gjorde det ändå. What to do? Jag har i alla fall tagit tag i det. Nu väger jag 105,2 kg. Bara 5,3 kg kvar tills jag är på tvåsiffrigt! Den dagen kommer jag aldrig glömma!

Igår var jag på återbesök på Aleris. Månads-återbesöket. Där fick jag träffa en sjuksköterska som tog blodtryck, vägde mig och tog mina mått. Jag har nu totalt gått ner 22,2 kg. Jag är så jävla stolt över det. Som vissa säger så "fuskar" jag ju genom att jag är opererad. Jag förstår inte hur ni ens kan få för er att säga något sånt. Jag fuskar inte. Ni skulle bara veta hur jävla svårt det är att vara Gastric Bypass-opererad. Det är inte någon lätt grej. Jag kämpar dagligen! Så tänk ett par extra gånger innan ni öppnar käften är ni snälla... Anyways, jag fick träffa sköterska och läkare. Sköterskan vägde mig, sen tog hon mitt midjemått. Jag har minskat 9 cm sedan operationen. Alltså har jag minskat 19 cm runt midjan sedan 27 november. Jag är så jävla nöjd med mig själv. Jag ser att det funkar nu. Jag ser att allt kämpande är värt det. Efter det fick jag träffa läkare som mest undrade hur jag mådde överhuvudtaget. Mer än så var det inte, jag slapp tack och lov att träffa dietisten! Hon är så nitisk. >_<

I måndags fick jag börja äta vanlig mat igen. Jag åkte iväg på äventyr, men det var inga problem. Denna veckan har det blivit kycklingsallad, wok, hemmagjord pizza, afrikansk fläskfilé (som jag tuggar väldigt noga...), stekta nudlar med kyckling, tacos. Det har varit så himla gott! Det har varit så skönt att börja äta riktig mat igen. Nu känner jag mig som en riktig människa igen. Sååå skönt!

Sen vill jag ursäkta för att jag inte bloggar så mycket. Jag har annat på tankarna. T.ex har jag gått och blivit kär!

Eftersom jag åker iväg till pappa ikväll, och sen vidare på äventyr imorgon så fick det bli vägdag idag istället.

Totalt denna veckan: -1,4 kg
Totalt sedan flytstart: -19,4 kg
Totalt sedan OP: -9,4

Jag skrev på facebook att jag nått ännu ett delmål: -20 kg. Jag räknade fel, och orkar inte ändra det.. Men nästa vecka når jag nog det! Åååh, det går bra nu! Denna veckan är jag mer nöjd än vad jag var förra veckan. ^^

Totalt denna vecka: -0,6 kg
Totalt sedan flytstart: -18,0 kg
Totalt sedan OP: -8,0 kg

-0,6 kg denna veckan alltså. Nej, jag är inte nöjd. Jag vet att 0,6 kg egentligen är bra. Men samtidigt så är jag i början av min resa, jag vill gå ner mer då.. Jag förstår att jag inte kan gå ner så himla mycket varje vecka, men jag är bara inne på min fjärde vecka. Då vill jag ju se att det händer något... Fy vad deprimerad jag blev nu! Antagligen beror detta på att jag inte rör på mig. Jag tycker att det är för jävla kallt för att gå ut och gå. Jag fryser ju nästan ihjäl när jag är inomhus. Jag måste jobba lite innan jag har pengar till ett gymkort. Men tanken är att jag ska börja på gym i alla fall. Och så får jag väl trotsa kylan denna veckan och gå ut och gå. Jag har väl bara mig själv att skylla egentligen..

Jag tänkte bara meddela er om att man kan må bra efter denna op:n också. Idag har jag haft en ganska bra dag. Ätit god mat, och varit på bra humör. Så jag är inte helt nere i skiten ;)

Imorgon är det väg-dag. Jag har smygvägt mig under veckan, och denna veckan har jag nog "bara" gått ner ett kilo. Men det är bättre takt tycker jag!

Nej, nu är jag inne i en sån där period igen... Allting är skit. Jag hatar maten. Jag har inga byxor som passar längre. Jag är trött hela jävla tiden. Men nej, jag ångrar inte operationen. Det känns som att vissa går och hoppas på att jag ska ångra operationen, och fatta vad det är jag har gjort. Jag fattar vad det är jag har gjort, jag har gett mig själv 10-15 år till att leva. Men just nu känns det dock inte som att jag lever. Nej, jag sitter fast i en jävla dvala just nu. Jag älskade att gå över till purékost. Men nu är jag så in i helvetes trött på det. Potatis i mängder. Jag längtar efter RIKTIG mat. I puréperioden går det ju att använda ägg till mycket.. Äggröra och omelett i mängder. Men nej du, tydligen TÅL JAG INTE ÄGG. Just nu är jag less på detta. Just idag är en sån dag som jag skulle vilja äta pizza till frukost, McDonalds till lunch och kinamat till kvällsmat. Och där emellan vill jag ha chips och godis i mängder. Drömma kan man ju göra. Självklart har jag aldrig nånsin gjort så i hela mitt liv, men idag känns det som att jag skulle kunna göra det. Idag har jag hittills ätit: 1 knäckebröd med ägg (aj aj aj...), 100 g färska jordgubbar, 50 g kyckling med 50 g potatis och lite sås. Jag måste äta varm mat en gång till idag. Och två mellanmål till, och klockan är 20.14. Nej, det här med att äta 6 gånger om dagen passar inte mig. Men det är väl bara att vänja sig. Innan operationen åt jag 2 - 3 gånger om dagen.

Alla mina byxor är alltså redan för stora. Många säger "Ja men det är väl kul att man ser att det händer något?!" - javisst är det det, men hur kul är det att behöva gå i mjukisbyxor ALLTID? Jag är inte miljonär heller, jag har inte råd att köpa byxor.

Just idag är jag jävligt bitter...

Totalt denna vecka: -2,7 kg
Totalt sedan flytstart: -16,3 kg
Totalt sedan OP: -6,3 kg

För er som inte vet vad dumpning är så kan jag berätta lite kortfattat. Dumpning är något som kan hända GBP-opererade om du äter för fett/sött/snabbt osv. Det kan visa sig som illamående, kräkning (?), kramper i magen, diarré, yrsel, hjärtklappning, kallsvettningar osv. (Taget från Wikipedia, då jag själv är osäker...)

Igår tror jag att jag råkade ut för en dumpning. Jag bestämde mig för att tjuvstarta min pureperiod. Jag ska ju egentligen inte börja med det förrän på tisdag. Men jag är så less på sopporna, så det blev så. Jag åt potatismos och kokt torsk. Väldigt bra mat för magen, alltså. Jag åt lite mer än en deciliter. Efter det gick jag ut med hunden, och när jag kom in så tog jag en varm dusch. Efter det började helvetet. Det tog alltså 1-1½ timme innan det startade, vilket jag TROR är konstigt. Men i alla fall. Jag fick magsmärtor från helvetet, jag har aldrig varit med om något liknande. Och kallsvettningarna kom också. Jag TROR att jag var med om en dumpning. Och jag ska säga er att det INTE är en trevlig upplevelse. Här har jag gått och tänkt att jag ska vara jätteduktig med maten nu och bara äta nyttig mat för att slippa dumpa. Och vad gör jag? Jag dumpar på POTATISMOS OCH TORSK. Fy fan vilken ironi. Jag hoppas verkligen att det inte händer många gånger till. Jag kan ju för tusan inte dumpa på allt jag äter!

I övrigt är jag väldigt osocial just nu. Jag orkar inte prata med speciellt många. Och jag umgås gärna inte en längre stund. Det är mitt humör som gör detta gissar jag på. Kroppen går igenom stress och hormonrubbningar, och jag tror det är därför humöret hoppar upp och ner hela tiden. Jag hoppas det löser sig snart också, det är rätt jobbigt att känna sig sjuk i huvudet för att man ena sekunden ler och andra sekunden är skitarg. Ha tålamod med mig, snälla.

När jag var på informationsmötet om operationen så berättade de om alla fysiska risker denna operationen innebär. Men de berättade inte om de psykiska. Detta är nånting jag fått reda på den hårda vägen. Humöret pendlar hela tiden. Ena sekunden kan jag vara jätteglad, och andra sekunden sitter jag och gråter över ingenting egentligen. Känslan om att man hatar världen kommer liksom över en på en sekund, och man börjar storgråta. Och detta är alltså nånting de INTE förvarnar om. De förvarnar inte om de psykiska riskerna med denna operationen. Jag förstår egentligen varför det händer. Kroppen genomgår en sjuk förändring just nu. Och den nästan icke-existerande maten jag "äter" ger ju ingen energi överhuvudtaget. Självklart blir man ett känslomässigt vrak då. Det är inte så konstigt. Jag bara önskar att man var mer förberedd på detta innan. Jag säger inte att jag inte hade gjort operationen om jag visste detta, jag säger bara att det kanske hade varit lättare att hantera det om man visste det i förväg...

Nej, än så länge ångrar jag inte operationen. Jag är jätteglad över att jag fått denna chansen. Och jag tänker inte sumpa det. Även om det var SJUKT jobbigt när min bror kom hem med en pizza idag. Det är en kamp, och det är en kamp jag måste vinna. Jag VET att det kommer bli bättre. Men just nu kämpar jag som ett djur...

Nu har en vecka gått. Som jag skrev igår så har den veckan gått väldigt snabbt. Hoppas kommande vecka går lika snabbt, för nu är jag SÅ redo för att äta lite mosad mat! Haha.. Idag var första väg-dagen. Jag har gått ner 4 kg sedan operationen, på en vecka! Jag är sjukt nöjd med detta, trots att de flesta gått ner mer första veckan. Jag bryr mig inte. För hur lätt är det att gå ner 4 kilo på en vecka egentligen? Nej, inte lätt alls! Så jag är jävligt nöjd!

Denna dagen började väldigt bra. Jag vaknade och var på bra humör. Åt frukost, gick sen ut på en promenad på 30 minuter. Funderar på att ta samma promenad nu ikväll, så får jag ihop det till en timme, som är rekommenderat.
Nu på kvällen blev jag fruktansvärt deprimerad igen. Humöret hoppar upp och ner varannan sekund. Det är sjukt frustrerande.

Jag sitter och sippar på mitt mellanmål - 1 dl juice utspädd med 1 dl vatten. Det tar mig alltid längre tid än vad det ska att dricka upp det där lilla. Men jag håller ju på med andra grejer samtidigt.

Jag var på maxi innan. På dörrarna stod det "Denna vecka: Lösgodis 29,90kr/kg" och jag tänkte i mina gamla banor: "ska nog köpa lite lösgodis", sen kom jag på att det kan jag ju inte alls göra. Det roliga är att den tanken bara kom, jag är ju egentligen inte ett dugg sugen på godis. Jag är sugen på mat. KÖTT. Tänk så mycket hjärnan styr egentligen. Eller invanda beteenden. Jag vill ju inte ha godis, men ändå tyckte hjärnan att jag skulle ha. Jag köpte i alla fall 0,5 l pepsi max. Jag slog upp 1,5 dl i ett glas som har fått stå och slå av sedan 1. Jag tänkte jag skulle "fuska" lite och dricka det sen. Egentligen tycker jag inte det är att fuska, eftersom det faktiskt inte innehåller något onyttigt. Vi får se hur jag gör, moralgränsen i hjärnan säger att det inte är okej liksom. Decisions decisions...

Söndag idag ja.. Det betyder att imorgon är det en vecka sedan jag opererades. HELT SJUKT hur snabbt den veckan har gått, trots att jag bara sitter hemma och äter och dricker hela tiden. Jag har ju sjukt tråkigt om dagarna, men ändå går tiden snabbt. Det känns bra att tiden går så snabbt, jag vill bara att jag ska få börja äta puré nu. Flytande är inte alls så spännande kan jag säga. Jag får fortfarande inte i mig varma soppor, så just nu äter (dricker...) jag naturdiet som middag och kvällsmat. Men det känns helt okej faktiskt. De är ju inte äckliga, och jag har ju levt på dem i 1 månad innan, så varför inte liksom... Nu ser jag fram emot att få äta lite potatismos och fisk, eller en mosad köttbulle liksom. Det blir munorgasm när jag bara tänker på riktig mat. Jag kan ärligt talat inte förstå de som säger att de inte alls är sugna på något onyttigt allt efter operationen, precis som att de vaknar och är "helade" helt plötsligt. Jag ska inte ljuga, jag har ätit pizza PSYKISKT säkert 100 gånger sedan jag kom hem från sjukhuset. Haha! Men det lär dröja länge innan jag vågar mig på att ens testa pizza. Jag håller mina kostråd till punkt och pricka än så länge. Men jag skulle kunna döda för ett glas Pepsi max. Jag tror jag ska skaka ur kolsyran ur en Pepsi och dricka lite imorgon. Bara liiite...

Inatt kunde jag minsann sova på vänster sida. Har inte kunnat det sedan operationen, och det är ju den sidan jag alltid sover på annars. Så det har varit jobbigt. Jag använder en liten "magkudde" undertill så funkar det :)

Jag har inte mycket mer att skriva just nu. Jag kämpar på här hemma. Peppar peppar har jag sluppit smärta och så. Jag är bara grymt irriterad på mina stygn, och vill ha av dem NU, NU, NU! De kliar. Mamma skulle byta ett av förbanden härom dagen, och de läker redan jättefint. Det känns bra! Jag vet inte om jag ska sikta på att gå till VC och ta bort dem på fredag, eller om jag ska vänta till måndagen efter det. Där står i papperna att de ska sitta 10-14 dagar. Och på fredag har det gått 11 dagar. Vi får se hur jag gör. Jag vill bara ha bort dem!

Nej, nu ska jag dricka mitt sista mellanmål (1dl äppeljuice utspädd med 1dl vatten), sen ska jag nog gå och lägga mig. Eller något. Dygnsrytmen har såklart redan blivit förstörd igen. Jag trivs bättre på nätterna, what can I say?