talesfrommybelly

Jaha, då var det väl dags att skriva om det. Jag orkar egentligen inte, men jag får väl finna orken under tiden här :P

Måndag:
Jag gick upp klockan 6. Drack lite pepsi och så, sen tog jag min Descutan-dusch som jag skulle. Rena kläder och sånt efter det. ALLT ska vara rent. Kvart över 7 lämnade vi Ängelholm (jag & mamma). I bilen var jag inte ett dugg nervös faktiskt. Inte alls den morgonen om jag tänker efter. Nervositeten kom inte ens när vi gick igenom portarna till Centralsjukhuset i Kristianstad. Lustigt, jag som gått och varit nervös hur jävla länge som helst nu! Haha. Kvart i 9 var vi i Kristianstad. Där mötte vi pappa och min bror också. Jag skulle till avdelning 72, Aleris. Vi åkte upp till våning 7, sen in dit. Fick sitta och vänta i typ en kvart, sen kom en sköterska och skulle ta hand om mig. Då fick mamma, pappa och bror gå. Vi kramades, sen gick de. Det började med invägning, de skulle kolla så jag gått ner vad jag skulle inför operationen. Jag hade till och med gått ner 1,5 kg mer än så. :) Go me! Och då har jag ändå fuskat. Undrar hur det hade sett ut om jag inte hade fuskat en enda gång. Jaja.. ^^ Sen tog hon midjemått på mig också. Jag har minskat 10 cm runt midjan sedan informationsmötet i Lund 20/10! Efter det fick jag kläder som jag skulle byta om till. Sen kom en sköterska och satte en nål i handen på mig osv. Sen fick jag min säng. Sen började väntan... Jag skulle vara där klockan 09.00, inte förrän klockan var 16.30 var det min tur! Där var någon motorcykelsnubbe som hade varit med om nån olycka, så de fick gå in på något konstigt sätt på honom, det drog ut på tiden en massa. Jag delade sal med 3 andra tjejer. De var hur trevliga som helst, så tiden gick väl hyfsat snabbt fram till operationen. Men jag var sist ut den dagen, så sista tiden hade jag inte ens sällskap. Klockan 4 kommer de och säger till mig att jag ska göra mig redo. Jag får hjälpa till att köra ner sängen till OP. Sen lämnar de mig där. Och där sitter jag i en halvtimme och bara väntar. DÅ kom nervositeten! När klockan var halv 5 kom narkosläkaren ut och hämtade mig. Vi gick in i en operationssal som var VÄLDIGT ljus. De bad mig att lägga mig på den väldigt konstiga britsen. Man lägger sig ner som vanligt, men sen ska du ut med både armar och ben, ungefär som Jesus korsfärstning.. Sen satte de lite grejer på mig, har ingen aning om vad. Sen tippade de bordet eftersom man tydligen är halvstående när de gör operationen. Sen sa världens bästa narkosläkare att det var dags, och att jag skulle ta tio djupa andetag in i masken han satte för mitt ansikte. Jag kom till 4, sen minns jag inte mer. Operationen måste gått väldigt fort, för redan halv 6 var jag på uppvaket och ringde mamma. Jag kommer ihåg att jag fick syrgas, och den kliade som fan i näsan. Jag gnällde lite, sen frågade jag efter en telefon. När jag ringde mamma började jag storgråta, vilket inte gjorde det bättre för smärtan direkt. Men jag tror det var morfinet, för varje gång jag fick morfin efter det så började jag gråta. Haha! Jag fick sitta på uppvaket i typ en halvtimme och sippra på lite vatten. Vi fick koppar som höll 30 ml vatten, där skulle vara 3-4 klunkar där i. Så lite fick vi dricka. Vi fick hålla koll på hur mycket vi drack också. Sen hjälpte en sköterska mig in till min säng i vår sal. Och där somnade jag nog ett litet tag, sen var det dags att gå upp och gå på grund av propprisken efter en operation. Så jag var uppe och gick en gång i timmen. Även under natten, eftersom jag inte kunde sova. Jag hade inte speciellt ont, men jag kunde ändå inte sova. Jag låg bara och tänkte. Så jag var uppe jättemånga gånger och gick. Sen var jag och kissade typ 1000 gånger också. Jag hade fått så mycket dropp, och vätskan måste ju ut nån gång. Så såg hela natten ut.

Tisdag:
Vi blir väckta runt 6-tiden för att alla skulle duscha och dricka innan frukosten. Jag och en tjej i min sal var först ut med att duscha. Det var SÅ skönt att få duscha och känna sina egna lukter igen. Allting luktar ju sjukhus där... Det var lite kämpigt att torka sig efter duschen, man var ju öm lite överallt. Men det gick. Sen skulle vi dricka 200 ml innan frukosten. 08.00 var det frukost. 150 ml soyayoghurt med kanel fick jag. Soyayoghurt är svinäckligt. Men jag är ju komjölksallergiker... Jag fick i mig nästan allt av det. Sen fick vi någon tropisk juice till mellanmål. Det var då jag började må dåligt. När jag drack den mådde jag dåligt som fan, och hade ont. När det var dags för lunch så fick jag inte i mig mer än ett par skedar av den äckliga soppan. Jag hade så himla ont. Så jag fick en ny säng att lägga mig i, fick 2 morfintabletter och en glas äpplejuice. Kirurgen kommer och pratar med mig och säger att jag nog måste stanna en natt till för observation. Då började jag gråta IGEN. Jag ville ju bara HEM! Jag vilade i en timme typ, drack min juice och lät tabletterna verka. Sen gick jag upp och letade upp min sköterska och sa att jag mådde mycket bättre (vilket jag faktiskt gjorde), och då sa hon att jag kunde ringa min pappa så han kunde hämta mig. Men jag fick lova att jag skulle komma tillbaka om det började göra så ont igen. Jag ringde min pappa, och efter en timme blev jag hämtad av honom. Han bor bara ett stenkast från sjukhuset i Kristianstad, men bilfärden dit var ändå jobbig. Jag hade bestämt redan innan operationen att jag skulle stanna hos pappa en natt också, så att bilfärden hem skulle bli så lätt som möjligt. Så jag kom till pappa och skötte allting där istället. Tog mina tabletter, drack en massa, sen gick jag och lade mig. Kunde sova mycket bättre den natten. Jag hade en liten kudde som stöttade magen så jag kunde ligga på sidan. Jag vaknade bara typ 2-3 gånger under de 8 timmarna jag sov. SKÖNT!

Onsdag:
Jag började dagen med 200 ml vatten. Sen får jag vänta en halvtimme innan jag kan äta frukosten. Efter frukosten tog jag en väldigt skön dusch, det var lättare den gången än dagen innan. Efter det blev det mellanmål, och jag tittade mycket på tv. Jag stannade hos pappa tills jag ätit min lunch, sen skjutsade pappa mig hem till Ängelholm igen. Bilfärden hem gick väldigt bra faktiskt. Vi fick stanna halvvägs så jag fick sträcka lite på mig bara, men annars var det ingen fara. :) Det var skönt att komma hem, träffa familjen och våra fina djur. Och se mitt rum, och min egen säng! Min lilla kise lämnade inte min sida den natten, hon låg tätt intill mig och vaktade. <3

Torsdag:
Jag bestämmer mig för att inte följa Aleris matschema. Som om jag går upp klockan 6 för att kunna äta frukost 7-8 när jag är ledig? Hell no! Så jag gick upp klockan 9, drack mina 200 ml vatten. Sen blev det frukost. När det var dags för lunsch gjorde jag en egen soppa, tacosoppa som jag sen mixade slät. Det var gott. Men sen på kvällen när det var dags för varm soppa igen så tog det stopp. Varm mat är verkligen inte god just nu... Så jag ska nog hålla mig till naturell yoghurt, applejuice och naturdiet. Naturdiet måste jag äta istället för varma soppor för att få i mig det jag behöver. Men det gör ingenting, de är faktiskt inte så äckliga!

Och så nu, fredag. Idag orkade jag mig ner till Försäkringskassan för att lämna närvarorapport och sjukskrivningspapper. Det var ganska jobbigt att gå i backe. Jag blir andfådd av ingenting just nu, men det kanske inte är så konstigt. Idag har jag mått bra i övrigt. Men det har jag i princip gjort sedan jag åkte hem till pappa i tisdags. Men jag blir såklart piggare för varje dag som går. Smärtan är nästan helt borta nu. Jag känner bara av att magen är lite uppblåst fortfarande av den där gasen de sprutar in i magen under operationen. Och jag har fortfarande inte kunnat göra "nr 2", vilket är rätt jobbigt. Imorgon får jag åka till apoteket och köpa något som hjälper mot det. Sen ska det nog vara finemang! :)

Har ni orkar läsa allting så får ni en kram!